publicdays

Just här och precis nu känner jag mig ganska lycklig, eller det är inte riktigt sant för jag känner mig väldigt lycklig. Anledningen är för att jag precis har kommit hem från en mycket trevlig kväll tillsammans med några av mina bästa vänner; Mathias, Sophia och Lisa. (Dennis, Avvo och Alex var ej med). Varje gång som jag har varit med er känner jag mig bättre till mods, jag känner att jag litar mer på mig själv och vem jag är. Sedan kommer veckodagarna, då vi går i skolan/tränar och allt möjligt som vi har för oss och vi hinner knappt ses. Möjligtvis på bussen eller tåget ibland, vi snackar och så men det är inte samma sak som när vi är flera timmar. Så när helgerna sedan kommer, och jag äntligen hinner vara med er igen blir jag åter igen lycklig. Jag får tillbaka denna känsla att jag kan vara mig själv, jag vet att ni accepterar mig och det är anledningen till att när jag är med er, är jag den personen som jag verkligen vill vara. För det mesta är jag det på andra ställen också, men oftast inte fullt ut, delar av mig som jag vill våga vara kommer inte fram för att man inte är säker på att bli accepterad. Med er är det helt annurlunda. Det är därför jag med den här texten vill försöka förmedla till er att för mig är ni styrka. Ni ger mig tron i mig själv tillbaka när jag tappat den. Jag är så glad att jag har er som mina närmaste vänner, även fast vägen hit har varit full med svek och tårar. Men som man säger, slutet gott. Fast det stämmer inte riktigt, för detta är inte slutet, detta är något som ska leva vidare för i erat sällskap trivs jag, och där vill jag stanna. Jag vet att det inte går att beskriva med ord hur stor betydelse ni har i mitt liv, men jag har nu försök och jag hoppas att ni och andra förstår hur tacksam jag är för er. Som sagt: Ni ger mig styrka. Tack!

Denna text är tillägnad Sophia, Dennis, Lisa, Matte, Avvo och Alex! /p.