publicdays

Nu har jag tagit en paus. En paus? Vad innebär det... Jag vet vad det kommer innebära men jag vill inte tänka tanken så, jag vill kalla det paus. Det känns som jag har gjort slut med min pojkvän som jag varit tillsammans med sedan barnsben. Det känns som om hela livet bara är ett stort ludder, för det har alltid kretsar runt det här. Det har alltid varit centrum i mitt liv när jag kännt att jag måste hitta mig själv, när jag behövde komma bort från allt skit. Då har det här alltid varit min tillflyckt. Nu har jag tagit paus, anledningen för att jag inte vill få tillbaka mitt stressiga liv jag levde i ett x antal år med massor med skola, plugga, träningar, både fotboll, konståkning och dans, kompisar etc. Som efter för lång tid blev huvudvärk nästan varenda dag, äta Iprem för att bli av med den. Och så fortsatte dagarna så, in och ut, i drygt 1 - 1,5 år. Jag vill inte ha tillbaka det livet, jag orkar inte ha så mycket huvudvärk och vara så utmattad. Dessutom resulterade det i en skada i kroppen, det är inte säkert att det är därför jag fick den skadan (på min högra njure), men stor risk eftersom Iprem är farligt för njurarna (i för stora mängden, alltså om man äter det för ofta). Och jag vill inte ha tillbaka det heller, för nu har jag ingen extra njure att ta av, då blir det farligt! Hur ledsen jag än är, hur dåligt det än känns att ta en paus så vet jag att jag måste. Jag vet att det är det bästa, att slippa ha prestationsångest för om man kommer få tävla eller inte, är man tillräckligt bra etc. Min kropp orkar inte med det, och ibland måste man ta beslut efter vad kroppen säger också, inte vad man vill. Det här är ett sånt beslut, ett beslut som ska få min kropp att må bra psykiskt och inte bara fysiskt. Om ni undrar vad det är? Jo, jag har tagit en paus från Teamåkningen (konståkningen). Det känns krossar mitt hjärta, jag vill inte - men jag måste!