publicdays

Här skiljer sig föräldrar och delar barnen på mitten
Lämnar dom i villan och undrar varför dom dricker


Jag blir så jävla trött på detta gnäll.
"Varför är du inte här?"
"Du är ju ändå aldrig här"
"Ska du inte stanna hemma idag?"
"Kan ni inte sova här?"
"Du är ju bara här var 14:de dag"

Ska jag fortsätta?

Gnäll, gnäll, gnäll. Tar det aldrig slut? Varför skaffar man barn och flyttar ifrån varandra, folk borde ha räknat ut att man inte kan dela sig på mitten. Känslan av att man inte räcker till äter upp än innefrån och man blir kvävd av alla dessa pikar. Förstår de inte att man inte kan dela upp sig? Varför skaffade de inte fler barn om de skulle vara så svårt. det är så jävla egoistiskt och jag blir så förbannad av att jämt få höra det. Alla verkar tro att man preoriterar någon annan men det är inte så lätt att tillfredställa miljarder människor samtidigt. När ska jag få tillfredsställa mig själv? Lite fritid och få bestämma att nej men nu vill jag verkligen hitta på något med den här personen. Inte springa från det ena stället till det andra. Okej jag vet vad ni tänker; vad är det där för jävla gnällspik, slut klaga och gör nått åt saken ist! Ingen tvingar dig att träffa alla. Och nej, det kan jag faktiskt hålla med om. Jag blir inte fysiskt tvingad, jag vill ju vara med alla. Men hur ska jag få tiden att räcka till? Så mycket man vill göra och så många man vill träffa.. och så lite tid. Mitt i-landsproblem, jag vet. Men det är det som grämer mig allra mest just nu.. Och om du hittar nån lösning, please slå mig en pling.

/alexandra